Norska Skogkatter

Ute i rastgården är det full fart :)
Tindra är ju van att få en massa favörer--

hon får vara ute i "koppel på 20 meter,
eftersom vi är för den mesta tiden ute vid poolen!
Hon behövde det från början, när hon hade ungar som bodde kvar här.
Sen har det bara blivit så :)

Men Puma & Hambo är dom som protesterar & också vill gå ut
med mej, det är bara att göra som dom vill :( eller :) det
beror på om jag har tid ! eller lust :)))





















Här är jag med Andre' mitt första barn
som nu ska själv bli Pappa den 13 Juli <3 href="http://1.bp.blogspot.com/_MhRCWh-zv84/TDpHPNjMi_I/AAAAAAAAJ1w/eHw2P53Gzlc/s1600/Andre%27+%26+Noel+%26+Johanna+Med+Son.jpg">












Andre med systersonen Noel

& Mamma Johanna min andra dotter
med sin Älskade Noel--vilken lycka att bli både Mormor & Farmor
med några månader i mellan---underbar känsla!!!















Malin med Judith , Lizette i magen<3<3 href="http://2.bp.blogspot.com/_MhRCWh-zv84/TDpHOov3oCI/AAAAAAAAJ1g/cdQG_yD1_CU/s1600/Finntorp+002.jpg">
















Idag var vi och tittade på området där Andre'
& Malin ska bo---finntorp i Nacka.
Vilket ställe, ngr minuter ner till Ryssviken
inloppet till saltsjön samt 5 min med buss in till slussen
Det var som att gå i en sagoskog---lungt & fint med en
massa vegetation---Där skule jag kunna tänka mej att bo!!!





















Elina & Malin två tjejer som jag gillar så mycket !




















Grönan det årliga :)
Elina vinner alltis på sitt datum den 19:e
JIPPPIIIIII




















Turkillen Mathias som också alltid vinner!
Tur att dom är generösa---dom delar alltid med sej
brodeligt & systerlikt---mummmmmsss















Pusssisarrrrrrrrr

Spännande eller?

Igår fick jag höra av den närmaste grannen

Ja jag har känt henne i 25-26 år

vi har gjort en hel del roliga saker ihop.

Hon tyckte att jag var som en seriefigur????

Hallå hur då menar du????? svarade jag ?

Hon förklarar:

Jo att du är som en serie figur

hmmmmmm ska jag tåla det här eller ???? ¨

Det var nästan så att jag höll på att ladda för ett slag :))))

En Dansk skalle kanske :)

Ja jag har alltid ett slag i beredskap hm varför ska alltid aggretionen finnas där ?

ej kvinnligt :)))) läs min berättelse så kanske ni förstår mera?

Men jag känner henne ganska väl.

Vi har rest över nästan hela världen tillsammans-

så många minnen . Så Fina minnen :)

Så jag lyssnade vad hon skulle säga en

en Klok kvinna !

Då var ju barnen små- när vi reste runt--

nu är det så att deras barn har reflexterat

över hur jag är :)))

Dom har sett alla detaljer,

dom satt en kväll & pratade om mej,

jag var helt ovetande vad som vad dom talade om i huset intill! hahahahah tur vad väl det!!

Men dom kom fram till att jag var här & där-----i trädgården bland katterna

sen kastade jag mej iväg och hade ett uppdrag med att skjutsa någon eller att hjälpa någon som behövde hjälp!

Jag ställde alltid upp Och fixade till allting,

det gav mej en tankeställare,

jag har aldrig sett mej som så---hua hua Vad går jag och bär på vilka tunga bördor

släpar jag på--Varför måste jag alltid hjälpa-????

jag är bra som jag är !!!!!

Jag är både här & där-var aldrig still!!!

Men Jag gillar att vara sån--men jag har fattar att inte alla är likadana, vad går livet ut på ??

Dom såg mej som en seriefigur

Hon förklarade det som en serie,!!!!!!!!!!!!!!!!!!

som att dom vuxna inte ser alla detaljer

men sen kommer det fram när barnen säger hur det är,!!!

Då först ser dom att skorna är röda,!!!

en blomma i håret!!!

eller att det är en långt släp på klännngen, :))

Jag är annulunda---inte som deras Mamma & Pappa :)

Redan som liten var jag livrädd för att bli alldeles stel-det tjatade jag om så mina föräldrar trodde att jag var superknäpp ha hahahaha

Jag ville inte vara fyrkantig,

men min Pappa har lärt mej en hel del,

det är många saker som jag har lagt på minnet,

efter honom, Det skulle ta flera sidor om jag delgav er det :)

han kom ju från Österrike (Graz) han flydde från kriget,

Han var 17 år när han blev uttagen till Hitlers Galna krig,

haN FÖRSÖKTE SMITA IFRÅN,

MEN DÅ HOTADE DOM MED ATT DÖDA HANS FÖRÄLDRAR, DET FÅR MAN ALDIG GLÖMMA, DET VAR EN HELT ANNAN TID !!!!!

han blev dessertör,

Det ser jag som en seger :)))

Han snodde ett flygplan i Finland han var bara el flygtekniker

, men han klarade att köra planet över treriksgränsen,

båda hans kompisar dog,

dom blev nerskjutna--

men Min Pappa klarade sej,

men han hade inga tår på sina fötter, det var jättekonstigt när vi var små!

Han frösför tårna.,

Hn hade två tå på en fot,

men vi skrattade alltid åt hans skumgummi i tårna,

som han hade.

-Mamma Älskade att dansa -hon vann ett flertal Jitterbuggtävlingar innan hon träffade min Pappaf med hans fötter kunde han defenitivt inte dansa

så han blev ganska sur att hon gillade det,

vilken stjärna hon var,

dom ringde efter henne,

kan ni tänka er? det här var på -40 talet ,

Min Pappas balans kan ni ju tänka er hur den

När jag var 21 år så Mina föräldrar att dom skulle byta namn

hallå jag hade hetat Yvonne Kaup hela mitt liv jag hade bott med min kärlek (trodde jag i 2 år)

Det var ju jag som var Yvonne Kaup---nu helt plötsligt skulle jag inte heta det???

Det skulle bli Östhem

Öst som Österrike samt Hem---Jaha det säger inte mej mycket, jag ville att jag & Bertil skulle gifta oss så jag fick ett tyskt namn Kleine,

Men det ville inte han , (det har han ångrat efter allt som hände )

Jag ville skiljas när Johanna bara var 1 år,

Vi hade varit tillsammans i 14 år

-men det funkar inte om en del vill leva som en tonåring hela

Livet

, Bertil är En Superfin Person, men det funkar inte med oss två---vi är säkert för lika :)

Sen har jag bott med Andre' & Johanna själv i 4 år--

-tills jag träffade Petter

men Petter fick inte alls komma in i min familj det tog många år Jobbiga år--det var inte bara vi som skulle godkänna honom utan hela klanen OHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH Östhem Mera suck!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag var inte alls glad att byta namn jag var 21 år och hade hetat Kaup hela mitt vuxna liv---

det är därför jag har döpt vårat Katteri till S*Kaup Home Cat

det är ju mitt riktiga namn,

Det betyder så mycket för mej!!!!

pappa hann aldrig uppleva att jag tog det namnet,

men Mamma levde hon gillade det inte först

men hon gav med sej till slut,

Som ni förstår så är jag supernöjd med vårat stamnamn-det är så viktigt för mej som att hitta hem!!!

JAAAA hon känner

mej , min Mamma

jag hade inte gett mej !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

, det var det namnet jag ville ha, det visste hon envis som en riktig Åsna är jag, tjatar mej fram till vad jag vill hahhaahh

Hon sa alltid att jag var en obstinat person men hon gillade mej iallafall <3<3

Jag har alltid sett min Pappa som en hjälte,

det finns ingen som HAN.

han hade en dödsdom över sej under hela min uppväxt,

det är kanske därför jag är lite nojig, men jag gillar det :)))))

jag har svårt att ta till mej människor riktigt nära.

Jag har supersvårt att knyta nya kontakter,

det går bra till en viss gräns,

Många kommer säkert att höja på ögonbrynen , och säga att det är så fel- Yvonne är en social person --------Näää

det är inte alls fel jag har en ängslan för att känna nya människor

Jag vet inte om ni tycker om mej för hur jAG ÄR ELLER VEM JAG ÄR

eller vad ni vill at jag ska prestera, det är en stor klump, jag måste känna att jag inte bryr mej, för att gilla personen,förstå mej rätt nu ?

Vad jag menar är att det ska kännas bra i min magtrakt att det bara ska vara lätt, inga tvivel inga tänka efter, det ska bara flyta på, jag har några som jag bara kan vara med inga svårigheter, och deras samvaro vill jag vårda---där känner jag mej hemma!!!

Förstå att jag är sårad så djupt sargad ända in in själen p.g.a av min barndom med hela uppväxten som en del (lärare ,grannar m.m inte alls förstog)

jag är inlärd att ha en bra kontakt med olika personlighetert under hela min uppväxt så fick jag spela olika roller,

som jag blev tilldelad,

det var både högt & lågt.

Jag har varit en flitig gäst på olika ambasadörsmiddagar, från olika länder, det vara bara att spela med, visst var det spännande, som 14-16 åring var det livet som jag bara kände till

alla var bara så artiga det var bara en massa fraser, men det var mitt liv, jag var ganska hårt hållen, jag var den enda av mina syskon som skulle placeras på ett nunnekloster, för att jag var så vild, jag frågade Alltid efter varför vad det så ?????

Min Pappa jobbade som reporter för Tv sen så jobbade han för Både Öst& Väst jag vet inte om ni kommer ihåg allting som var på tapeten då under -60 talet, ????

men det var en ganska hektisk tid för oss barn--

han satt fängslad under en tid för att dom trodde att han var spion för Öststaterna. det var på alla löpsedlar---hur kul var det för oss barn ???

Ohhhhh det är ganska skönt att skriva av sej om det här,

jag skulle vilja skriva en bok ,

från våran uppväxt,

den har inte varit som eran , jag lovar er

, det har varit en västanfläkt--

och min har varit en orkan, det är självklart att det påverkar ens liv, men vad jag vet så är det att jag är inte bara tuff på utsidan utan hela jag---det är något jag är glad för!!!!

Men det är i dagsäge,

inte alls när jag var ung, det var ett helvete, jag undrade alltid varför jag skulle ha det så här, ingen annan hade det så :(

jag är rastlös och hispig har svårt att ta in flera personer samtidigt ja jag har ingen lust att göra det, jag vill känna med mitt hjärta om jag ska det eller inte, det låter lite "flummigt" men det är så jag känner!

Tänk vad det kan sätta igång med att en granne säger ett ord om en att jag är en seriefigur och sen kommer allt det här bara över mej,

helt otroligt,

,men jag är glad över det,

det hjälper mej att växa som människa & det är mitt livsmål !!!

Lite galen måste man vara--jag vill inte vara insatt i ett fack, kommer aLDRIG ATT VARA DET

Alla barn ser varenda detalj.

men inte dom vuxna

Hon förklarade med att vi som har känt VARANDRA

så länge och UPPLEVT SÅ mycket,

men dom hade stelnat meden det hade inte jag

Hur gör du för att vara levande????

Men , men jag fattar inte riktigt???

Menar du att du frågar mej hur att vara levande?----är jag trög eller :)

Men det var ett sån rak fråga,

det hade jag glömt,

det var mera när jag var yngre som man fick raka frågor, men jag gillar det !

Jo jag är lycklig när jag kan hjälpa andra ,

Lyssna eller ställa upp,

en gemenskap

som som vi bygger upp, det ger mej en skön känsla.

Jag utgår bara hur jag vill ha det,

jag Älskar möten,

det kanske inte leder till någonting,

men vi följer varandra ett tag ,

det ger mej en sån rätt känsla.

Jag tror på att alla människor som kommer i min väg,

har jag något att lära mej av,

det är ingen slump att vi ses, & träffas

Först kanske jag inte ser varför vi ska mötas.

Det kanske är en människa som jag inte alls gillar det är bara pest att se på den personen,allt är fel vad den personen säger eller agerar.

men kom ihåg den personen, när du sitter och tittar på--den personen kan hjälpa dej !!!!